torsdag 6 december 2012

Hemstudio Del 3: Akustikbehandling, första reflektionerna

Man är ju ingen hantverkare, men ibland är det roligt att bygga saker. Kolla in mitt absorbentbygge och vilket resultat det var för akustiken i min hemstudio!





Sist utlovade jag att nästa inlägg skulle handla om akustikbehandling. För att få en ökad förståelse för akustika i musikproduktionssammanhang så har jag inkluderat inredning av hemstudio i mitt projektår på Hola Folkhögskola. Även om man tycker att man har koll på läget kring något så är det alltid bra att rent konkret få jobba med något från grunden.

I mitt första inlägg beskrev jag en första setup där jag sökte rätt på bästa lyssningsposition och ställde upp högtalarstativen. Utifrån det så kunde jag få ett hum om vart jag hade de första reflektionspunkterna från mixplatsen; alltså vart jag bör applicera absorption. Hänger ni inte med på vad jag pratar om? Då hänvisar jag er till artikeln om akustikbehandling på Kontrollrummets Wiki.

Min plan var att börja med att montera bredbandiga absorbenter vid de första reflektionspunkterna. Då mitt mixningsrum även ska användas för inspelning så behövde jag dock en flexibel lösning med möjlighet att flytta omkring absorbenterna för olika situationer. Jag har löst det hela genom att montera en vajer längs väggarna i rummet som jag sedan lodar absorbenterna ifrån. Absorbenterna hänger i krokar med en kätting mellan dem och vajern vilket även möjliggör höjdjustering. Jag kan således placera dem i stort sett fritt på väggarna.

Så till själva absorbentbygget. För mina absorbenter använde jag tjocka (19,5cm) glasullskivor av låg densitet (Isover Uniskiva 36, 16-19kg/m3) för att få dem så bredbandiga som möjligt. Ramar tillverkades av virke i samma tjocklek.


Absorbentram.

För att hålla isoleringen på plats på absorbenternas baksida så tog jag det billigaste tyget de hade på den lokala tygaffären; säckväv.


Häftig säckväv.


Glasullsskivan lades sedan i och absorbenten slogs in i svart lakansväv av bomull. Gör man det här jobbet så rekommenderar jag definitivt att man inte gör det själv. Hade jag inte haft hjälp av min tålmodiga flickvän så hade det antagligen blivit många (fler) svordomar och ett rätt kasst resultat.


Inklädd. Benmontering pågår.


Utöver detta så monterades även ben på absorbentarna. Detta för att öka bredbandigheten ytterliggare genom att skapa en luftspalt mellan absorbent och vägg. Benen är 20cm långa och monterades med enkla möbelvinklar. Totalt byggdes sex absorbenter.

Efter att ha sökt rätt på de första reflektionspunkterna på sidoväggarna och bakväggen så kunde jag konstatera att fyra absorbenter räckte gott och väl för behandling av sidoväggarna och bakväggen. Då var frågan alltså var jag skulle göra med de resterande två. Efter att ha lyssnat på den nya efterklangen i rummet så var det tydligt att jag fortfarande hade ett rätt äckligt flutter mellan sidoväggarna i den bakre halvan av rummet. Därmed monterade jag resterande absorbenter parallellt mot vartandra vid centrum av den bakre halvan av väggen. Fluttret försvann och jag plockade fram mätmiken. Efter att ha gjort mätningar både med och utan de två extra absorbenterna så kunde jag dock konstatera att skillnaden de gjorde inte motiverade vilken plats de gjorde anspråk på. Något annat som jag konstaterade i och med de mätningarna var att efter att jag efter en ommöblering av rummet (jag bar ut en stor skänk som inte gav vettiga förvaringsmöjligheter i förhållande till hur stor den var) så har jag frammanat ett problemområde vid 56Hz. Nya akustiska utmaningar väntar alltså.

Vidare så tog jag efter egna funderingar och hjälp från akustikkonsulterna på Studio Forum beslutet att använda de resterande absorbenterna som molnabsorbenter (alltså hängande i taket) vid mixplats samt inspelningshörn.


Mixplats med moln.


Fram med mätmikrofonen igen. Den här gången kunde jag se en betydlig skillnad i vattenfallsgrafen jämfört med tidigare, så det var helt klart rätt sak att göra. Här kommer graferna från första gången jag ställde upp mixplatsen, med absorbenter på väggarna och slutligen med absorbenter både på väggar och i tak.

Ingen akustikbehandling.

Absorbenter på sidoväggarna samt den bakre väggen.

Absorbenter på sidoväggarna, den bakre väggen samt moln.


Det man kan läsa ut från den senaste mätningen är att rummets efterklang ligger på (om jag förstår hur man räknar det rätt) +/-2dB mellan 2kHz och 10kHz. Att det ökar därefter vet jag inte riktigt hur jag ska tolka då SPL-mätningen visar en annan historia.


SPL-mätning med absorptionsbehandling.


Vidare visar SPL-mätningen som sagt att det finns ett rejält problem vid 56Hz; något som inte går att korrigera med vanliga absorbenter utan kräver en avstämd basfälla för att få bukt med. Nästa steg i akustikbehandlingen är behandling av hörn och en avstämd basfälla för problemet vid 56Hz. När detta blir vet jag inte i dagsläget inte på grund av min ekonomiska situation. Men hittills är jag i alla fall mycket nöjd med arbetet.

I helgen kommer ett inlägg om vad jag egentligen tycker är viktigast i de flesta studiosammanhang. Tills vidare välkomnar jag alla synpunkter på vad jag borde jobba med för att förbättra min lyssningssituation.

Vi hörs!
/Erik

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar